17/11

En tyst minut för dom som har gått förlorade på vägen..

En tyst minut för dom som trots alla hinder fortsätter kämpa..

En tyst minut för alla där ute som fortfarande ser lite ljus fast att mörkret är det som är störst..

En tyst minut för att hoppet fortfarande lever kvar i även de svåraste stunderna..

En tyst minut för dom som ständigt reser sig efter att ha fallit..

En tyst minut för dom som varje kväll knyter sina händer och ber om ett mirakel..


Vi behöver alla någon som står där och säger att allt kommer bli bra.
Även om det känns som en lögn behöver vi höra det för att kunna ta nästa steg.
Vi måste höra det för att orka ta itu med det som påminner oss om vad som lever runt oss.
Alla behöver någon och alla vet om det, men ändå så är det ingen som vågar.
Vi vill så gärna men är rädda för att bli dömda som svaga fast att man vet att man inte är ensam.

Jag känner med alla dom som lever i tystnad.
Jag känner med alla dom som står brevid och känner sig maktlösa.

Man klarar det man vill klara och man gör det med kunskap man bär med sig resten av sitt liv..

Ha det bra alla!

Puss&Kram

10/11

Hör mig.

Se mig.

Känn mig.

Hjälp mig.

Bry dig.


Smärtan lever kvar i mig, jag kan inte få bort den.
Behöver höra dig säg att det blir bra.
Behöver känna dina armar runt mig.
Hur ska du veta när jag gömmer mig för att skona dig?
Kan jag få dig att förstå?
Vill inte dra in dig mer egentligen, men jag klarar inte det själv längre.
Det tar emot men jag behöver dig.
Snälla döm mig inte, jag har försökt.

Finns där bara, jag ber inte om mer.

Puss&Kram

RSS 2.0