Ja då var det snart dags!
Det är verkligen helt sjukt att tiden bara springer iväg på det viset.. Det var inte längsen jag önskade att jag skulle bli myndig.
Jag längtar verkligen jättemycket till lördag, det ska bli så jävla roligt! :)
Klart det finns ju lite man önskar var annorlunda men det fixar sig inte på 2 dagar..
Jag vet inte ens om det går att fixa någonsin.. Man önskar det gick men jag vågar inte hoppas på det,
det har verkligen blivit djupa spår i både hjärta o hjärna.
Det som en gång blivit lagt på hyllan kom fram igen o det slog hårdare denna gången än när det verkligen hände.
Jag vet inte hur mycket en hjärna kan ta o hur mycket plats ett hjärta kan skjuta bort utan att det brister helt, men för min del har det varit otroligt mycket.. Det känns hemskt att älska när man inte kan förmå sig att ta personen man älskar på allvar..
Jag vill egentligen inget annat än att allt ska bli bra men samtidigt vet jag inte om jag kan leva med att en förändring görs o håller i 2 månader sen är det tillbaka till det vanliga igen..
Ja, man har en del som snurrar i huvudet men en dag löser sig det också!
Är det menat så händer det..
Nu ska jag göra någon nytta tänkte jag! :)
Ha det bra alla!
Puss o Kram
Härligt!
Men det är ändå roligt att han äntligen får ta sitt efterlängtade körkort och kan gå ut på krogen!
Det kan jag tycka är trevligt för hans skull. :) Men helt ärligt tiden går sjukt snabbt!
Ibland undrar jag om man egentligen tänker på det..
Ja, massa tankar rusar igenom huvudet..
Fram o tillbaka funderar man på om man egentligen gör rätt med sitt liv.. Tänk så missar man något man egentligen skulle behöva för att må bra. Hur kan man någonsin få reda på vad man behöver innan det är försent?
Allt känns rätt men något stoppar.. Jag hoppas på att det bara är just nu och inte för resten av mitt liv.
Vill inte gå senare i livet och undra hur det hade kunnat vara.. Men men det är mycket man undrar ska väl inte hänga upp mig på detta.
I alla fall ska jag ha en skitbra söndag me min lillebror. Ska försöka kröka honom under bordet :p haha
Lycka till till mig! haha
Grattis på din stora dag i alla fall hoppas livet ger dig va du söker!
Ha det bra alla andra där ute!
Puss o Kram
...
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska inleda denna bloggen..
Jag vet bara att just nu känns det mesta meningslöst. Deprimerande va?
Klart det finns grejor som är toppen men andra är rent ut sagt bara skit.
Verkligheten börjar komma ifatt mig nu o det känns i hela kroppen. Min ångest växer men samtidigt mår jag hur bra som helst.. Det är en väldigt annorlunda känsla o jag skulle inte ens önska min värsta fiende att behöva känna så.
Ytterst förvirrande måste jag säg!
Jag börjar förstå nu att han som varit en fadersgestalt för mig sen jag var 8 faktiskt har valt bort hela sin familj för en tjej som är ett år äldre än mig. Det som känns värst egentligen är nog att jag inte kan ringa honom när jag vill o höra hur det är med honom.
Det svider i hjärtat att se honom som han ser ut nu. Han som alltid varit så full av liv o glädje är nu helt tom i sin blick och hans ansikte visar på att han inte har haft många nätter som han sovit hela natten ut. Jag trodde aldrig att man kunde byta inställning till någon så snabbt som jag har gjort. Trots allt det som har hänt så saknar jag honom med varje del av mitt hjärta och trots att man ser att hennes bil stå parkerad utanför det huset jag växte upp i, som jag tvingades lämna kan jag inte låta bli att tänka på att jag så gärna vill springa rakt in o krama om honom o säg att jag älskar honom..
Det är inget jag skulle göra som det ser ut idag hur mycket jag än vill..
Men mitt liv är inte bara bittert utan jag har mina bra dagar också!
Jag har knutit nya kontakter med jättehärliga människor, jag har mina gamla vänner som står där varje gång jag behöver en hjälpande hand och jag fyller snart år! :P haha UNDERBART! :)
Jag tror detta får vara allt för det första inlägget så tack för mig o ha det skitbra! :)
Puss o kram på er
