27/8
Va hände?
Var blev lyckan av?
Var blev hoppet av?
Vad är det som inte stämmer?
Varför stängde jag mitt hjärta igen?
Vad är det som gör att jag inte kan sova på kvällarna?
Vad är det som gång på gång gör att jag bara vill skrika rakt ut i luften?
Ständigt med gråten i halsen försöker jag leva upp till mitt gamla jag o jag blir lika besviken varje gång när jag märker att hon inte finns kvar.
Dagarna går o jag kommer närmare känslan av att jag måste komma härifrån..
Jag känner hur hårt hjärtat slår i bröstet när jag tänker på att jag en gång hade dagar som aldrig kunde bli bättre än va de hade varit.. Varför kan man inte få tillbaka de dagarna? Varför kan man inte få tillbaka den mentala styrkan man hade då?
Inga problem var ett riktigt problem utan man skrattade bort det o sen var allt bra igen..
Vad är det som krävs för att man ska kunna se sig själv i speglen o känna att man har klarat av de svåraste testerna o ändå stå där med sin stolthet i tryggt förvar?
Jag undrar när denna vinden vänder..
Jag hoppas det är snart..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Var blev lyckan av?
Var blev hoppet av?
Vad är det som inte stämmer?
Varför stängde jag mitt hjärta igen?
Vad är det som gör att jag inte kan sova på kvällarna?
Vad är det som gång på gång gör att jag bara vill skrika rakt ut i luften?
Ständigt med gråten i halsen försöker jag leva upp till mitt gamla jag o jag blir lika besviken varje gång när jag märker att hon inte finns kvar.
Dagarna går o jag kommer närmare känslan av att jag måste komma härifrån..
Jag känner hur hårt hjärtat slår i bröstet när jag tänker på att jag en gång hade dagar som aldrig kunde bli bättre än va de hade varit.. Varför kan man inte få tillbaka de dagarna? Varför kan man inte få tillbaka den mentala styrkan man hade då?
Inga problem var ett riktigt problem utan man skrattade bort det o sen var allt bra igen..
Vad är det som krävs för att man ska kunna se sig själv i speglen o känna att man har klarat av de svåraste testerna o ändå stå där med sin stolthet i tryggt förvar?
Jag undrar när denna vinden vänder..
Jag hoppas det är snart..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
24/8
Djupa sår tar lång tid att läka, är det anledning till min oro?
Tårar torkar och försvinner med tiden men gör min rädsla det?
Kommer jag kunna hoppas utan att vika för tanken?
Huset är sålt o vi står där igen..
"Det kommer ordna sig, oroa dig inte!"
Jag vet det men det känns som det ligger väldigt långt borta.
Jag hinner inte andas ut innan jag måste dra efter andan igen.
Det värsta är egentligen att jag mitt humör pendlar så mycket att jag knappt känner igen mig själv längre
o jag vågar knappt vara glad för jag vet att det behöver inte ta lång tid innan jag knappt pratar me någon.
Jag vill inte att någon annan ska bli lidande på grund av hur jag är..
Jag vet inte hur jag ska hantera mig själv längre hur ska då andra förstå?
Nu ska jag göra något vettigt!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Tårar torkar och försvinner med tiden men gör min rädsla det?
Kommer jag kunna hoppas utan att vika för tanken?
Huset är sålt o vi står där igen..
"Det kommer ordna sig, oroa dig inte!"
Jag vet det men det känns som det ligger väldigt långt borta.
Jag hinner inte andas ut innan jag måste dra efter andan igen.
Det värsta är egentligen att jag mitt humör pendlar så mycket att jag knappt känner igen mig själv längre
o jag vågar knappt vara glad för jag vet att det behöver inte ta lång tid innan jag knappt pratar me någon.
Jag vill inte att någon annan ska bli lidande på grund av hur jag är..
Jag vet inte hur jag ska hantera mig själv längre hur ska då andra förstå?
Nu ska jag göra något vettigt!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
13/8
Va e det som oroar mig?
Det är ju på lika villkor..
Jag vet att det inte kommer hända, men jag är rädd för det ändå..
Varför skulle det vara annorlunda för att det är jag?
Jag säger det själv men ångrar mig efter..
Va håller jag på me?
Det är jag själv som styr varför gör jag det åt fel håll då?
Jag har alltid sagt: "Säg inte en sak o gör en annan", men jag gör det själv.
Detta är inte jag att vara orolig över en sån sak!
Jag hoppas det inte skadar på något sätt för då vet jag inte va jag gör..
Ha det bra alla o Grattis på födelsedagen Sis! :)
Jag älskar dig!
Puss&Kram
Det är ju på lika villkor..
Jag vet att det inte kommer hända, men jag är rädd för det ändå..
Varför skulle det vara annorlunda för att det är jag?
Jag säger det själv men ångrar mig efter..
Va håller jag på me?
Det är jag själv som styr varför gör jag det åt fel håll då?
Jag har alltid sagt: "Säg inte en sak o gör en annan", men jag gör det själv.
Detta är inte jag att vara orolig över en sån sak!
Jag hoppas det inte skadar på något sätt för då vet jag inte va jag gör..
Ha det bra alla o Grattis på födelsedagen Sis! :)
Jag älskar dig!
Puss&Kram
30/7
När blev allt så svårt?
Vem där uppe anser att vi förtjänar detta?
Hur kan det komma sig att vi sätts på prov?
Hur kan det vara att dom som kämpar som mest alltid måste kämpa lite mer?
Jag vill kunna leva upp till mig själv igen.
Kunna lyfta på huvudet och säg "jag har lärt mig något av detta nu när det är över."
Men hur ska jag kunna göra det när det aldrig tar slut?
Ångesten tar tag i mig och ryster om mig precis som om jag höll på att glömma att den ligger i bakhuvudet..
Jag trodde inte att en människa skulle kunna klara av allt detta som har hänt o många gånger ser jag tillbaka på det som varit och undrar vad som egentligen hände, och va det var som gick fel..
Jag ser bilder gång på gång av hur det har gått till o jag kan inte förmå mig att förstå det!
Det enda vi gjorde var att vi brydde oss.. Är detta tacken? Är det detta man får tillbaka av att by sig?
Man kan ju undra va det är som gör att man så många gånger lyckats förlåta o gå vidare..
Jag tror hjärnan stänger av efter en viss tid.
Jag tror att man puttar undan det som gör att man inte orkar mer o förvarar det på ett ställe där man inte kommer åt att hitta det igen på lång tid.. Man lurar sig själv till att vara lycklig o hoppas innerligt att det är som man tror.
Man är dum egentligen men jag tror att många har överlevt sig själva just för att man kan göra så!
Där bland annat jag..
Det jag kan glädjas över nu i alla fall är att jag har min familj som aldrig ger upp o mina vänner som varje gång står där när jag behöver dom! Tror aldrig jag har mött människor me större hjärtan än dom! Kan inte beskriva me ord hur mycket det betyder för mig att jag kan få luta mig tillbaka på dom o känna att jag är trygg, o ge mig något annat att tänka på när jag är som deppigast! Det lever jag för idag kan jag säg!
Kommer alltid att vara där för er oavsett vad!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Vem där uppe anser att vi förtjänar detta?
Hur kan det komma sig att vi sätts på prov?
Hur kan det vara att dom som kämpar som mest alltid måste kämpa lite mer?
Jag vill kunna leva upp till mig själv igen.
Kunna lyfta på huvudet och säg "jag har lärt mig något av detta nu när det är över."
Men hur ska jag kunna göra det när det aldrig tar slut?
Ångesten tar tag i mig och ryster om mig precis som om jag höll på att glömma att den ligger i bakhuvudet..
Jag trodde inte att en människa skulle kunna klara av allt detta som har hänt o många gånger ser jag tillbaka på det som varit och undrar vad som egentligen hände, och va det var som gick fel..
Jag ser bilder gång på gång av hur det har gått till o jag kan inte förmå mig att förstå det!
Det enda vi gjorde var att vi brydde oss.. Är detta tacken? Är det detta man får tillbaka av att by sig?
Man kan ju undra va det är som gör att man så många gånger lyckats förlåta o gå vidare..
Jag tror hjärnan stänger av efter en viss tid.
Jag tror att man puttar undan det som gör att man inte orkar mer o förvarar det på ett ställe där man inte kommer åt att hitta det igen på lång tid.. Man lurar sig själv till att vara lycklig o hoppas innerligt att det är som man tror.
Man är dum egentligen men jag tror att många har överlevt sig själva just för att man kan göra så!
Där bland annat jag..
Det jag kan glädjas över nu i alla fall är att jag har min familj som aldrig ger upp o mina vänner som varje gång står där när jag behöver dom! Tror aldrig jag har mött människor me större hjärtan än dom! Kan inte beskriva me ord hur mycket det betyder för mig att jag kan få luta mig tillbaka på dom o känna att jag är trygg, o ge mig något annat att tänka på när jag är som deppigast! Det lever jag för idag kan jag säg!
Kommer alltid att vara där för er oavsett vad!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
