Då var det dags igen..
Ständig oro för framtiden..
När ett problem försvinner kommer ett annat..
Jag trodde allt va bra nu men icke!
När man slår sig ner o känner att nu, nu är allt bra då kommer det en smäll man inte alls var beredd på!
Var ska vi bli av? Hur lång tid tar det innan vi ska få svar på när nästa ska flytta in?
Varför kan vi inte få lite lugn o ro? Va har vi gjort för att förtjäna detta?
Tusen frågor o inga svar. Som alltid annars..
Jag hoppas att det folk säger stämmer o att det löser sig snart!
Jag är 20 år o oroar mig halvt till döds över grejor som man inte ska behöva oroa sig över överhuvudtaget..
Men det börjar höra till vardagen att oroa sig nu så va ska man göra?
Det värsta är nog att när man blir van vid en sån sak känns det som att man blir helt känslomässigt avtrubbad..
Jag kunde inte ens gråta när jag fick höra det stora slaget igår.. Jag kunde inte ens trösta mamma o det känns verkligen jättehemskt! Man vill ju ändå kunna vara där o säg att det blir bra men jag fixar inte det.. Det har varit alldeles för mycket det sista året o det tar ut sin rätt nu..
Jag hoppades på ett bättre år än 2008 men än så länge har det mesta varit som det var då..
Men mitt hopp finns kvar fortfarande så jag kan fortfarande känna att det är bara för tillfället, det löser sig!
Fast allt har ju inte varit katastrof detta året! ;)
Nu ska jag ta mig ur soffan o börja "Små pilla" här hemma, som min mamma säger! :)
Ha det bra!
Puss & Kram
När ett problem försvinner kommer ett annat..
Jag trodde allt va bra nu men icke!
När man slår sig ner o känner att nu, nu är allt bra då kommer det en smäll man inte alls var beredd på!
Var ska vi bli av? Hur lång tid tar det innan vi ska få svar på när nästa ska flytta in?
Varför kan vi inte få lite lugn o ro? Va har vi gjort för att förtjäna detta?
Tusen frågor o inga svar. Som alltid annars..
Jag hoppas att det folk säger stämmer o att det löser sig snart!
Jag är 20 år o oroar mig halvt till döds över grejor som man inte ska behöva oroa sig över överhuvudtaget..
Men det börjar höra till vardagen att oroa sig nu så va ska man göra?
Det värsta är nog att när man blir van vid en sån sak känns det som att man blir helt känslomässigt avtrubbad..
Jag kunde inte ens gråta när jag fick höra det stora slaget igår.. Jag kunde inte ens trösta mamma o det känns verkligen jättehemskt! Man vill ju ändå kunna vara där o säg att det blir bra men jag fixar inte det.. Det har varit alldeles för mycket det sista året o det tar ut sin rätt nu..
Jag hoppades på ett bättre år än 2008 men än så länge har det mesta varit som det var då..
Men mitt hopp finns kvar fortfarande så jag kan fortfarande känna att det är bara för tillfället, det löser sig!
Fast allt har ju inte varit katastrof detta året! ;)
Nu ska jag ta mig ur soffan o börja "Små pilla" här hemma, som min mamma säger! :)
Ha det bra!
Puss & Kram
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Vad är det som här hänt nu gumman? :(
Trackback