så är det,,
Då va studenten över och man är arbetslös.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen igår, det är ganska bra faktiskt men samtidigt är det rätt skönt att vara ledig lite nu efter skolan.. Men men man får väl ta sig i kragen snart o sätta igång sitt "vuxenliv"!
Jag har skrivit innan att så fort jag gått ut skolan så avslutar jag mitt gamla kapitel i livet och börjar om på nytt från ruta ett.
Men det var svårare än jag trodde det skulle bli.. Varje dag möts jag av frågor om hur det känns nu utan Miro, om jag inte saknar honom m.m.
Det är svårt att lämna honom bakom mig när jag ständigt blir påmind om honom..
Jag kommer aldrig ta tillbaka honom o jag saknar inte honom men det är klart att det finns vissa situationer som jag hade velat uppleva igen men jag skulle aldrig sätta mig själv i den sitsen igen. Jag kan få så mycket bättre o jag vet att det finns mitt framför ögonen på mig. Jag vet att det finns någon som kan få mig att skratta o släppa ångesten över hur allt ska gå i framtiden. Jag vet att någon kommer få mig att vakna med ett leende på läpparna varje morgon o viska tyst i mitt öra att han älskar mig. Jag skulle aldrig ge upp den chansen för att gå tillbaka till något som jag vet aldrig kommer hålla i längden.. Jag har faktiskt inte mått så här bra på väldigt länge. Jag slipper all oro för om jag duger o tankarna om att jag behöver förändras har försvunnet. Jag blir mer o mer säker för varje dag som går att jag gjorde rätt som lämnade honom!
Livet går vidare o det känns otroligt skönt att det inte har varit så jobbigt som jag trodde det skulle bli..
Men jag har ju också världens bästa vänner o familj som har hjälpt mig i rätt riktning o det ska ni ha ett jättetack för!
Jag finns här för er alltid!
Ha det så bra alla!
Puss & Kram
