23/10 -10

Det gör inte ont, nä det känns knappt, men det gör sig påminnt om att det finns där. Det finns och jag vet det, för jag kan se det när jag stänger ögonen. Jag kan känna det när jag är själv.. Det kyper på utan att jag vet det, plötsligt bara är det där och då är det för sent. När man inte tror att det ska visa sig kommer det. Ögonen tåras, hjärtat slår hårdare och kroppen skakar utan en förvarning. Andnigen blir djupare och snabbare och sinnena slutar reagera på det som finns runt om. Ångest är det som vilar inombords, det ligger i bakhåll och väntar på rätt tillfälle att komma fram.. Gärna när man känner att allt är bättre än någonsin, gärna när man är själv och har för mycket tid att tänka ostört. Man får ständigt välja sina dagar att vara glad på man får ständigt fundera på om man orkar ta upp kampen med sig själv under den tiden man är själv.. Jag orkar inte fundera på om jag kan få vara glad, orkar inte längre se till vad min kropp tycker! Jag tänker ta över mitt eget liv igen! Jag tänker vara glad när jag vill utan oro, jag tänker vinna kampen över mig själv! Ha det bra alla! Puss&Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0