Tillbaka igen!
Idag har man jobbat vilket var en riktig pina i denna värmen, men det var bara 4 timmar så det var ändå ganska lugnt! :)
Nu sitter man hemma o slappar o funderar på vad kvällen kommer erbjuda..
Vi kan ju hoppas på något lugnt eftersom jag e ganska trött! :P
Ja, tröttheten kryper på en som en kass förkylning under vintern..
Det blir inte bättre av att man håller på att gå ner sig i en ny svaka heller!
Det är mycket som har slaget till den sista tiden..
Hämtningen av mina kläder hos Miro, hur blir det me huset vi bor i o hur fan jag ska hantera vissa situationer..
Lite mycket på väldigt kort tid.. Dessutom skär det i hjärtat att veta att den man en gång trodde man skulle dela resten av sitt liv me vill en så illa nu så nya lögner måste bli sagda för att folk ska tycka synd om honom.
Men jag tror inte han förstår att det faktiskt är mig han skadar.. Jag hade inte brutit utan en anledning, en anledning som faktiskt han själv valde.. Men de anledningarna han sprider runt gör att vart jag än går så får jag konstiga blickar o människorsom förr hälsade gör inte det längre. Jag önskar att jag visste varför det är jag som ska bli straffad när det är jag som faktiskt blev tvingad att göra som jag gjorde för att kunna överleva som person..
Ibland undrar jag om folk e så lata så dom inte orkar ta reda på va båda parterna har att säg..
Man e ju givetvis sugen på att höra alla smaskiga detaljer men man skiter ett stort stycke i om det är sant!
Det är verkligen helt sjukt att man kan o vill utsätta någon för sån skit!
Så tack ska du ha Miro! Nu får du din vilja igenom igen..
Inte ens när jag äntligen vågar o håller fast vid att jag inte vill ha dig tillbaka o faktist helt ärligt kan säg att jag inte älskar dig längre kan du låta mig vara lycklig, utan du måste på något sätt ändå försöka få folk att tycka om dig kosta va det kosta vill! O vet du vad? Än en gång är det på min bekostnad..
Jag tycker faktiskt att folk skulle tagit sig tid att få hela bilden över va det var som faktiskt hände annars kan det vara ett ämne man inte har me att göra!
Så nu har jag fått sagt mitt! :)
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Trött..
Min dag började klockan fem i morse när klockan ringde o det var dags att gå upp jobb.. Så där roligt att gå upp så tidigt när man inte är van!
Men man måste väl börja vänja sig vid tidiga morgnar antar jag..
Hela veckan har varit ganska tuff måste jag säg! Från att gå i skolan till att inte göra något alls till att jobba 8 timmar om dagen är en ganska stor förändringhar jag märkt! Men man klagar inte när lönen kommer så man får allt snällt bita ihop! :)
Dagen förövrigt ser väldigt lugn ut.. Skönt!
Jag ska hämta mina kläder vilket jag inte alls ser fram emot, men tyvärr är ett måste att göra..
Sen blir det lite grillning o sådant härligt! :)
Sen är man ju ledig imorgon så man kan hitta på något ikväll om man vill vilket är döskönt!
Ja man får se va som händer..
Nä nu slocknar jag snart me datorn i knäet så jag tror jag får sluta skriva nu!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Släpp taget..
Nu får det vara bra..
Släpp taget, det kommer aldrig bli vi igen..
Jag har försökt under 6 år att få dig till att förstå att människor har en gräns när det gäller allt..
Att jag puttade fram min gräns gång på gång är något jag får leva me men den har blivit nådd den också o det är bara något du måste acceptera!
Jag har gått vidare o det är något jag inte ångrar..
Ja, vi hade 6 år tillsammans men det är ingen anledning till att gå tillbaka..
Det finns inget jag kan se tillbaka på som ger mig en vettig anledning till att jag skulle ta tillbaka dig..
Jag vet att du inte mår bra, jag vet att du är ledsen o jag vet att du vill kämpa men tro mig när jag säger att det inte är lönt..
Det är okej att inte må bra, det är okej att vara ledsen det har jag varit många gånger men man kommer över det!
Jag gjorde inte detta för att vara elak utan för att jag skulle överleva som person..
Jag kunde inte se en framtid med dig där jag mådde bra..
Jag har annat att oroa mig för jag behöver inte mer att tänka på..
Jag kan inte ta hand om en människa som inte har några framtidsvisioner utan stannar kvar i det som är just nu..
Släpp taget o börja leva igen..
Lär dig av detta misstaget o gör inte om det med nästa..
Det du inte dör av gör dig starkare har jag fått lära mig..
Jag vill inte ha det såhär mer..
Jag vill inte behöva tänka mer på detta nu..
Jag har försökt få dig att förstå på alla sätt..
Vi kommer aldrig börja om från början o vi kommer aldrig bygga ett liv tillsammans, så gör dig själv den tjänsten o gå vidare..
Jag har det bra nu o jag trivs me hur min vardag ser ut vilket gör att jag kommer hålla fast vid mitt beslut..
Så jag tackar o bugar för det du har gett mig under åren som varit o tackar för att du gjorde som du gjorde så jag kan bära me mig det under resten av mitt liv o snabbt se o jag någon gång är på väg in i något liknande förhållande..
Jag har lärt mig av mina misstag då kan du det också..
Nu hoppas jag att du förstår att jag menar allvar när jag säger att det vi hade inte kommer bli igen..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
aa
Tanke på tanke, känsla på känsla när ska det ta slut?
Jag känner mig som en tidsinställd bomb, jag vet aldrig när mitt humör bytar sida.
Jag vet att det kan vara svårt att förstå faktum är att jag förstår inte det själv..
Jag e så glad över hur mitt liv ser ut nu men ändå är där en viss oro för att något ska gå fel.
Man kan inte vara såhär glad o lycklig som jag e nu, allting tar slut nån gång! Eller?
Jag vill inte att detta ska försvinna jag är så rädd att jag ska vakna en morgon o allt är som det var för 6 månader sen..
Jag har drömmar som inte gör saken bättre heller..
Det är en ständig kamp för att inte behöva stå själv och hoppas på att någon kommer och räddar en.
Jag vet att allt som händer är av en anledning men ibland undrar man av vilken..
Jag ser hur jag står brevid mig själv och undrar hur jag orkar.
Ser hur jag gång på gång sväljer min stolthet och försöker blunda för vad verkligheten kan erbjuda..
Jag är verkligen fruktansvärt rädd att jag ska behöva stå själv o kämpa för att ta mig levande till nästa steg..
Jag är rädd att jag ska behöva handskas med besvikelser som jag redan har tampats med en gång och klarat av..
Jag vet att det inte är samma sak som det som har varit, men jag kan inte hjälpa att jag dras tillbaka till det som har varit..
Jag säger alltid att man kan inte leva i nuet om man fortfarande sitter kvar i dået..
Jag måste lära mig att inte vara rädd för det som gör mig glad, jag måste lära mig att njuta av stunden och ta det som det kommer..
Dessutom har du sagt till mig att allt kommer bli bra så jag tror på det eftersom jag litar på dig! :)
Nä nu får det vara färdigdeppat för idag tycker jag!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
så är det,,
Då va studenten över och man är arbetslös.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen igår, det är ganska bra faktiskt men samtidigt är det rätt skönt att vara ledig lite nu efter skolan.. Men men man får väl ta sig i kragen snart o sätta igång sitt "vuxenliv"!
Jag har skrivit innan att så fort jag gått ut skolan så avslutar jag mitt gamla kapitel i livet och börjar om på nytt från ruta ett.
Men det var svårare än jag trodde det skulle bli.. Varje dag möts jag av frågor om hur det känns nu utan Miro, om jag inte saknar honom m.m.
Det är svårt att lämna honom bakom mig när jag ständigt blir påmind om honom..
Jag kommer aldrig ta tillbaka honom o jag saknar inte honom men det är klart att det finns vissa situationer som jag hade velat uppleva igen men jag skulle aldrig sätta mig själv i den sitsen igen. Jag kan få så mycket bättre o jag vet att det finns mitt framför ögonen på mig. Jag vet att det finns någon som kan få mig att skratta o släppa ångesten över hur allt ska gå i framtiden. Jag vet att någon kommer få mig att vakna med ett leende på läpparna varje morgon o viska tyst i mitt öra att han älskar mig. Jag skulle aldrig ge upp den chansen för att gå tillbaka till något som jag vet aldrig kommer hålla i längden.. Jag har faktiskt inte mått så här bra på väldigt länge. Jag slipper all oro för om jag duger o tankarna om att jag behöver förändras har försvunnet. Jag blir mer o mer säker för varje dag som går att jag gjorde rätt som lämnade honom!
Livet går vidare o det känns otroligt skönt att det inte har varit så jobbigt som jag trodde det skulle bli..
Men jag har ju också världens bästa vänner o familj som har hjälpt mig i rätt riktning o det ska ni ha ett jättetack för!
Jag finns här för er alltid!
Ha det så bra alla!
Puss & Kram
Shit så bra!
Jag hade så jävla roligt så det är helt sjukt! Jag skulle inte ändra på något överhuvudtaget om jag fick en chans till att ta studenten!
Jag vaknade klockan 8 o började dagen me en kopp kaffe hemma hos Sarah.
När kaffet var uppdruckit var det till att gå in i duschen o sen att göra sig i ordning.
Bara den grejen att göra sig i ordning o längta till nästa "steg" under dagen var skitroligt.
Vid 10 kom vissa klasskompisar o vi hade vår champangefrukost.
Lite över 11 var det stan som gällde alla i klassen skulle ha middag på Jensens böffhus och efter det var det en runda i stan som blev nästa steg! Fulla o glada sprang vi runt i stan o visslade i våra visselpipor skrek hoppade o sjöng precis som man ska göra! Det roliga var också att man fick en otrolig respons så fort man träffade på andra studenter.
Efter rundturen i stan stack vi tillbaka till skolan o blev fotade (hur bra nu det kan ha blivit) :P o sen satt vi allihopa från alla klasserna o drack o skrattade o bara njöt av tiden!
Kl 17.00 var det dags för aulan där rektorn inte hann säg mycket innan alla stack upp i klassrummen för att få en bra plats i fönsterna för att man skulle kunna se var familj o vänner stod någonstans. Hela skolgården var proppfull me folk o det var så häftigt att se alla som var där o gratulerade oss.
Kvart i 6 var det vår tur att springa ut på scenen o hoppa o skrika o bara precis älska stunden av att det var sista gången man var där.
När vi blev klara var det dags att hitta ut till familjen o när jag väl kom fram var dom lika glada som jag!
När jag hade fått massa nallar o blommer, gråtit en skvätt o kramat alla var det dags att åka en runda i cabben inne i stan! Det var verkigen jätteroligt det me. Lite kallt men fy fan va roligt det var! Jag, Sarah, Alexandra o mikaela bara skrek rätt ut i luften av glädje att nu var det verkligen över!
När vi var klara me vår ruda i stan var det till att åka tillbaka i skolan där jag blev hämtade i en utsmyckad EVO av Henke, Maria o Lonny. ( Jag tycker lite synd om dom eftersom jag tvunget skulle vissla i min visslepipa i bilen:p) När jag kom hem stod familj o vänner o väntade in mig. Efter lite mat blev det partaj för hela slanten! Jag måste säg all heder till Maria som gjorde allt för att komma ifatt min fylla! :)
Jag hade så förbannat roligt hela dagen o som sagt jag skulle ändra på något även om jag hade fått chnsen till det!
Tack all ni som gjorde min studentdag till en dag jag aldrig kommer att glömma!
Det betyder jättemycket att ni kom o ville fira mig!
Nu ska jag göra något vettigt tänkte jag!
Ha det bra!
Puss & Kram
Imorgon!!
Jag har väntat 4 år på imorgon.
Kommer ta lång tid innan jag sätter mig bakom en skolbänk igen kan jag lova!
Jag kommer verkligen ha skitroligt o det är så skönt! :D
Lite värre på fredag när min syster tar studenten, kommer vara lagom i stöt till att sitta o dricka då! haha
Men men det ordnar sig! :)
Tack ni som finns där i alla lägen, tack ni som får mig att gå ur sängen på morgonen o känna att det finns en mening med att stiga upp! O tack du som gång på gång lyckas lyfta upp mig fast jag tror att jag aldrig kommer överleva!
Jag står bakom er, jag fångar er om ni faller o jag ger er min axel att luta er mot när ni behöver för allt det ger ni mig!
Nu ska jag ta mig in till stan o träffa Sarah o fixa lite in för imorgon! :D
Ha det bra alla!
Puss & Kram
Då var det dags igen..
När ett problem försvinner kommer ett annat..
Jag trodde allt va bra nu men icke!
När man slår sig ner o känner att nu, nu är allt bra då kommer det en smäll man inte alls var beredd på!
Var ska vi bli av? Hur lång tid tar det innan vi ska få svar på när nästa ska flytta in?
Varför kan vi inte få lite lugn o ro? Va har vi gjort för att förtjäna detta?
Tusen frågor o inga svar. Som alltid annars..
Jag hoppas att det folk säger stämmer o att det löser sig snart!
Jag är 20 år o oroar mig halvt till döds över grejor som man inte ska behöva oroa sig över överhuvudtaget..
Men det börjar höra till vardagen att oroa sig nu så va ska man göra?
Det värsta är nog att när man blir van vid en sån sak känns det som att man blir helt känslomässigt avtrubbad..
Jag kunde inte ens gråta när jag fick höra det stora slaget igår.. Jag kunde inte ens trösta mamma o det känns verkligen jättehemskt! Man vill ju ändå kunna vara där o säg att det blir bra men jag fixar inte det.. Det har varit alldeles för mycket det sista året o det tar ut sin rätt nu..
Jag hoppades på ett bättre år än 2008 men än så länge har det mesta varit som det var då..
Men mitt hopp finns kvar fortfarande så jag kan fortfarande känna att det är bara för tillfället, det löser sig!
Fast allt har ju inte varit katastrof detta året! ;)
Nu ska jag ta mig ur soffan o börja "Små pilla" här hemma, som min mamma säger! :)
Ha det bra!
Puss & Kram