23/10
Det har tagit ett år för att det skulle komma till sorg, har jag då ett år kvar av sömnlösa nätter o tårfyllda kvällar?
Jag önskar allt var annorlunda. Jag önskar att när jag träffar på dig så vet jag att jag kan fortsätta mina samtal me dig hemma. Jag önskar att jag kunde vända mig till dig när jag behöver det utan att det känns konstigt.
Jag vill höra dig kalla på mig för att du har fått något roligt mail eller be om nya ringsignaler till din telefon.
Alla dessa småsaker saknar jag fruktansvärt mycket nu när man inte har dom längre..
Varför tar man inte vara på varje sekund av sitt liv?
Varför älskar man inte varje stund som om den vore den sista?
Varför är man så bekväm och litar blindt på att det alltid kommer finnas kvar?
Man vet ju att någon gång tar det slut och allt det man en gång förlitat sig på försvinner, det är bara en fråga om när. Det kan vara över snabbare än man tror och då står man där och undrar va som hände..
Kommer jag någonsin förlåta mig själv för att jag inte tog allt för var det va?
Man hoppas alltid på något bättre när det som finns framför en är det som kommer att vara det man egentligen vill ha.
Ta vara på det du har, du kanske ångrar dig en dag om du inte gör det..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
11/10
Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på allt sen i torsdags.
Flytten är klar nu i alla fall så huset står tomt, vilket är skönt eftersom man inte behöver oroa sig över att få ett samtal om att vi måste få ut våra grejor så han kan göra klart det som är kvar att göra innan de nya ägarna ska flytta in. Tycker det känns jobbigt att det ska behöva vara såhär igen o att det åter igen är vi som står där o funderar på hur vi ska lösa detta denna gången. Men men så är det väl, har det en gång börjat så tar det inte slut.. Jag hoppas fortfarande att detta bara ska vara en väldigt hemsk dröm o att jag snart vaknar..
Jag undrar hur det kommer se ut om nåt år när man sitter med sina nära o kära o pratar om det som varit..
Det skrämmer mig lite hur snabbt man glömmer o förtränger det som varit..
Man har inte en tanke på att det en dag kommer komma tillbaka och man hoppas innerligt att det inte kommer vara lika jobbigt som när det väl händer, men det blir ändå så att man blir chockad över hur det slår..
Usch ja, så kan det vara..
Men men nu ska jag göra något "vettigt"! :P
Ha det bra alla!
Puss&Kram
8/10
Ja då var man tillbaka på ruta ett ännu en gång..
Tillbaka till att packa ihop sina saker o flytta till ett annat tillfälligt boende, tillbaka till att vara beroende av någon annan. Värsta känslan i hela detta här är att familjen splittras igen o man vet inte när man träffas allihopa nästa gång. Även om det inte är ofta vi träffas alla på samma gång nuförtiden så har vi ändå kunnat göra det om vi har känt att vi velat. Men nu är det samma sak som för nästan exakt ett år sen. Man får placera sig där man får plats o hoppas på det bästa. Jag är så fruktansvärt trött på att leva ett sånt här cirkusliv där man ena sekunden har ett boende o andra sekunden packar man för att flytta vidare.
Man undrar när det ska ta slut? Va är det som gör att man hela tiden kollar sig över axlen o undrar om det kanske var ens eget fel när man vet att det inte är så?
Kommer dessa långa dagar någonsin vända sig till vår fördel?
Jag är så trött på det nu.. Varje dag är en ny dag med ett litet hopp om att det ska bli bättre men man ändrar tanken snabbt eftersom besvikelsen påminner en om att inte tro för mycket.
Jag bara hoppas att det snart är över för alla dom som är runt om mig skull..
Jag vill kunna andas ut nu o känna att detta klarade vi me vår värdighet i behåll.
Nu ska jag packa vidare.
Ha det bra alla!
Puss&Kram
27/9
Varför vill du bara inte förstå?
Puss&Kram
22/9
Sårbar men ändå så stark..
Lycklig men ändå gråter mitt inre..
Saknar men hatar..
Jag ser fast jag blundar o hör fast jag stänger av..
Hoppas men vågar inte..
Tror men tvivlar..
Jag stänger av allt runt omkring i hopp om att det inte finns kvar när jag kommer tillbaka.
Allt som behövs är endast en tanke och jag tappar allt.
Jag vet att det nån gång kommer bli bra igen men det känns hopplöst att överhuvudtaget tänka så emellanåt.
Ett år och det är fortfarande samma känsla, samma ångest och samma saknad.
Jag skänker dig tanke på tanke i hopp om att du gör detsamma.
Jag gråter tyst för mig själv när ingen ser och tänker tillbaka på när det var du som tröstade.
När jag går förbi vill jag bara springa rakt in och se dig med samma livsglädje som förr.
Hjärtat brister när jag vet att det inte är och kommer bli så.
Frågan Varför har jag slutat ställa mig nu eftersom jag aldrig kommer kunna få ett ärligt svar.
Hur ska man kunna gå vidare från denna punkten när det enda man vill är att stanna kvar i det som var då?
Ha det bra alla!
Puss&Kram
13/9
Är det på väg tillbaka igen?
Märker jag det men blundar för det för att min ork inte finns där längre?
Det kanske bara är en tillfällighet?
Ha det bra alla!
Puss&Kram
5/9
A new day....
I was waiting for so long
For a miracle to come
Everyone told me to be strong
Hold on and don't shed a tear
Through the darkness and good times
I knew I'd make it through
And the world thought I had it all
But I was waiting for you
I see a light in the sky
Oh, its almost blinding me
I can't believe
I've been touched by an angel with love
Let the rain come down and wash away my tears
Let it fill my soul and drown my fears
Let it shatter the walls for a new sun...
A new day has... come
Where it was dark now there's light
Where there was pain now there's joy
Where there was weakness, I found my strength
All in the eyes of a boy
I see a light in the sky
Oh, its almost blinding me
I can't belive
I've been touched by an angel with love
Let the rain come down and wash away my tears
Let it fill my soul and drown my fears
Let it shatter the walls for a new sun...
A new day has...
Let the rain come down and wash away my tears
Let it fill my soul and drown my fears
Let it shatter the walls for a new sun...
A new day has....come
Oh, a light
I see a light in your eyes
All in the eyes of a boy
I can't believe
I've been touched by an angel with love
I can't believe
I've been touched by an angel with love
Tack för att du är där för mig..
27/8
Var blev lyckan av?
Var blev hoppet av?
Vad är det som inte stämmer?
Varför stängde jag mitt hjärta igen?
Vad är det som gör att jag inte kan sova på kvällarna?
Vad är det som gång på gång gör att jag bara vill skrika rakt ut i luften?
Ständigt med gråten i halsen försöker jag leva upp till mitt gamla jag o jag blir lika besviken varje gång när jag märker att hon inte finns kvar.
Dagarna går o jag kommer närmare känslan av att jag måste komma härifrån..
Jag känner hur hårt hjärtat slår i bröstet när jag tänker på att jag en gång hade dagar som aldrig kunde bli bättre än va de hade varit.. Varför kan man inte få tillbaka de dagarna? Varför kan man inte få tillbaka den mentala styrkan man hade då?
Inga problem var ett riktigt problem utan man skrattade bort det o sen var allt bra igen..
Vad är det som krävs för att man ska kunna se sig själv i speglen o känna att man har klarat av de svåraste testerna o ändå stå där med sin stolthet i tryggt förvar?
Jag undrar när denna vinden vänder..
Jag hoppas det är snart..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
24/8
Tårar torkar och försvinner med tiden men gör min rädsla det?
Kommer jag kunna hoppas utan att vika för tanken?
Huset är sålt o vi står där igen..
"Det kommer ordna sig, oroa dig inte!"
Jag vet det men det känns som det ligger väldigt långt borta.
Jag hinner inte andas ut innan jag måste dra efter andan igen.
Det värsta är egentligen att jag mitt humör pendlar så mycket att jag knappt känner igen mig själv längre
o jag vågar knappt vara glad för jag vet att det behöver inte ta lång tid innan jag knappt pratar me någon.
Jag vill inte att någon annan ska bli lidande på grund av hur jag är..
Jag vet inte hur jag ska hantera mig själv längre hur ska då andra förstå?
Nu ska jag göra något vettigt!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
13/8
Det är ju på lika villkor..
Jag vet att det inte kommer hända, men jag är rädd för det ändå..
Varför skulle det vara annorlunda för att det är jag?
Jag säger det själv men ångrar mig efter..
Va håller jag på me?
Det är jag själv som styr varför gör jag det åt fel håll då?
Jag har alltid sagt: "Säg inte en sak o gör en annan", men jag gör det själv.
Detta är inte jag att vara orolig över en sån sak!
Jag hoppas det inte skadar på något sätt för då vet jag inte va jag gör..
Ha det bra alla o Grattis på födelsedagen Sis! :)
Jag älskar dig!
Puss&Kram
30/7
Vem där uppe anser att vi förtjänar detta?
Hur kan det komma sig att vi sätts på prov?
Hur kan det vara att dom som kämpar som mest alltid måste kämpa lite mer?
Jag vill kunna leva upp till mig själv igen.
Kunna lyfta på huvudet och säg "jag har lärt mig något av detta nu när det är över."
Men hur ska jag kunna göra det när det aldrig tar slut?
Ångesten tar tag i mig och ryster om mig precis som om jag höll på att glömma att den ligger i bakhuvudet..
Jag trodde inte att en människa skulle kunna klara av allt detta som har hänt o många gånger ser jag tillbaka på det som varit och undrar vad som egentligen hände, och va det var som gick fel..
Jag ser bilder gång på gång av hur det har gått till o jag kan inte förmå mig att förstå det!
Det enda vi gjorde var att vi brydde oss.. Är detta tacken? Är det detta man får tillbaka av att by sig?
Man kan ju undra va det är som gör att man så många gånger lyckats förlåta o gå vidare..
Jag tror hjärnan stänger av efter en viss tid.
Jag tror att man puttar undan det som gör att man inte orkar mer o förvarar det på ett ställe där man inte kommer åt att hitta det igen på lång tid.. Man lurar sig själv till att vara lycklig o hoppas innerligt att det är som man tror.
Man är dum egentligen men jag tror att många har överlevt sig själva just för att man kan göra så!
Där bland annat jag..
Det jag kan glädjas över nu i alla fall är att jag har min familj som aldrig ger upp o mina vänner som varje gång står där när jag behöver dom! Tror aldrig jag har mött människor me större hjärtan än dom! Kan inte beskriva me ord hur mycket det betyder för mig att jag kan få luta mig tillbaka på dom o känna att jag är trygg, o ge mig något annat att tänka på när jag är som deppigast! Det lever jag för idag kan jag säg!
Kommer alltid att vara där för er oavsett vad!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Ojsan
Det är inte så mycket nytt på gång i mitt liv just nu..
Jag jobbar o står i o sen har jag lyckats dra på mig en jävla förkylning! ( Det tackar jag Micke för! Haha )
Det mesta är som sagt som vanligt men det var ett par dagar nu i början på veckan som var jobbiga..
19/7, 20/7 o 21/7 är tre datum som har varit en stor del av mitt liv förr men inte finns kvar på något annat sätt än som minnen nu..
Den 19/7 skulle varit årsdagen för mamma o Niklas bröllop vilket verkligen sved att vakna upp till o komma på. Jag saknar honom lika mycket som jag hoppas på att slippa se honom..
Jag trodde aldrig att jag skulle ta den dagen så hårt som jag gjorde, men man slutar aldrig förvånas!
Den 20/7 var det Miros födelsedag. Inget så men det är ändå en dag man har firat de sista 5 åren så va lite skumt att inte fira den. Vissa minnen finns ju kvar men så e livet!
Den 21/7 var det Niklas som var boven i dramat igen.. Han fyllde 45 år..
Det som var jobbigast me den dagen var nog att han inte ens kunde svara när man grattade honom..
Allt jag ville höra va att han skulle ha en bra dag och att han uppskattade att jag kom ihåg honom..
Men jag fick inget svar eftersom han "glömde" det någonstans på vägen hette det!
Det var en otrolig besvikelse o det slog väldigt hårt när man kom på att han va ju inte själv; o va det på grund av henne han inte svarade? Valde han bort mig igen för att slippa höra något från henne?
Helt ärligt även om det bara var ett svar jag inte fick så var det något som fick mig att bryta ihop..
Man hoppas ändå fortfarande nånstans långt inne att detta bara är en mardröm o att man snart vaknar o allt e som det var för 2 år sen.. Men ännu en gång kommer verkligheten o smäller en i ansiktet o man får dra efter andan för att inte falla ihop.. Vissa drömmar kan bara inte bli uppfyllda har jag kommit fram till!
Jag hoppas i alla fall på att man en dag vaknar o har lärt sig hantera detta..
Nu ska jag sticka så ni får ha det superbra alla!
Puss&Kram
Tillbaka igen!
Idag har man jobbat vilket var en riktig pina i denna värmen, men det var bara 4 timmar så det var ändå ganska lugnt! :)
Nu sitter man hemma o slappar o funderar på vad kvällen kommer erbjuda..
Vi kan ju hoppas på något lugnt eftersom jag e ganska trött! :P
Ja, tröttheten kryper på en som en kass förkylning under vintern..
Det blir inte bättre av att man håller på att gå ner sig i en ny svaka heller!
Det är mycket som har slaget till den sista tiden..
Hämtningen av mina kläder hos Miro, hur blir det me huset vi bor i o hur fan jag ska hantera vissa situationer..
Lite mycket på väldigt kort tid.. Dessutom skär det i hjärtat att veta att den man en gång trodde man skulle dela resten av sitt liv me vill en så illa nu så nya lögner måste bli sagda för att folk ska tycka synd om honom.
Men jag tror inte han förstår att det faktiskt är mig han skadar.. Jag hade inte brutit utan en anledning, en anledning som faktiskt han själv valde.. Men de anledningarna han sprider runt gör att vart jag än går så får jag konstiga blickar o människorsom förr hälsade gör inte det längre. Jag önskar att jag visste varför det är jag som ska bli straffad när det är jag som faktiskt blev tvingad att göra som jag gjorde för att kunna överleva som person..
Ibland undrar jag om folk e så lata så dom inte orkar ta reda på va båda parterna har att säg..
Man e ju givetvis sugen på att höra alla smaskiga detaljer men man skiter ett stort stycke i om det är sant!
Det är verkligen helt sjukt att man kan o vill utsätta någon för sån skit!
Så tack ska du ha Miro! Nu får du din vilja igenom igen..
Inte ens när jag äntligen vågar o håller fast vid att jag inte vill ha dig tillbaka o faktist helt ärligt kan säg att jag inte älskar dig längre kan du låta mig vara lycklig, utan du måste på något sätt ändå försöka få folk att tycka om dig kosta va det kosta vill! O vet du vad? Än en gång är det på min bekostnad..
Jag tycker faktiskt att folk skulle tagit sig tid att få hela bilden över va det var som faktiskt hände annars kan det vara ett ämne man inte har me att göra!
Så nu har jag fått sagt mitt! :)
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Trött..
Min dag började klockan fem i morse när klockan ringde o det var dags att gå upp jobb.. Så där roligt att gå upp så tidigt när man inte är van!
Men man måste väl börja vänja sig vid tidiga morgnar antar jag..
Hela veckan har varit ganska tuff måste jag säg! Från att gå i skolan till att inte göra något alls till att jobba 8 timmar om dagen är en ganska stor förändringhar jag märkt! Men man klagar inte när lönen kommer så man får allt snällt bita ihop! :)
Dagen förövrigt ser väldigt lugn ut.. Skönt!
Jag ska hämta mina kläder vilket jag inte alls ser fram emot, men tyvärr är ett måste att göra..
Sen blir det lite grillning o sådant härligt! :)
Sen är man ju ledig imorgon så man kan hitta på något ikväll om man vill vilket är döskönt!
Ja man får se va som händer..
Nä nu slocknar jag snart me datorn i knäet så jag tror jag får sluta skriva nu!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
Släpp taget..
Nu får det vara bra..
Släpp taget, det kommer aldrig bli vi igen..
Jag har försökt under 6 år att få dig till att förstå att människor har en gräns när det gäller allt..
Att jag puttade fram min gräns gång på gång är något jag får leva me men den har blivit nådd den också o det är bara något du måste acceptera!
Jag har gått vidare o det är något jag inte ångrar..
Ja, vi hade 6 år tillsammans men det är ingen anledning till att gå tillbaka..
Det finns inget jag kan se tillbaka på som ger mig en vettig anledning till att jag skulle ta tillbaka dig..
Jag vet att du inte mår bra, jag vet att du är ledsen o jag vet att du vill kämpa men tro mig när jag säger att det inte är lönt..
Det är okej att inte må bra, det är okej att vara ledsen det har jag varit många gånger men man kommer över det!
Jag gjorde inte detta för att vara elak utan för att jag skulle överleva som person..
Jag kunde inte se en framtid med dig där jag mådde bra..
Jag har annat att oroa mig för jag behöver inte mer att tänka på..
Jag kan inte ta hand om en människa som inte har några framtidsvisioner utan stannar kvar i det som är just nu..
Släpp taget o börja leva igen..
Lär dig av detta misstaget o gör inte om det med nästa..
Det du inte dör av gör dig starkare har jag fått lära mig..
Jag vill inte ha det såhär mer..
Jag vill inte behöva tänka mer på detta nu..
Jag har försökt få dig att förstå på alla sätt..
Vi kommer aldrig börja om från början o vi kommer aldrig bygga ett liv tillsammans, så gör dig själv den tjänsten o gå vidare..
Jag har det bra nu o jag trivs me hur min vardag ser ut vilket gör att jag kommer hålla fast vid mitt beslut..
Så jag tackar o bugar för det du har gett mig under åren som varit o tackar för att du gjorde som du gjorde så jag kan bära me mig det under resten av mitt liv o snabbt se o jag någon gång är på väg in i något liknande förhållande..
Jag har lärt mig av mina misstag då kan du det också..
Nu hoppas jag att du förstår att jag menar allvar när jag säger att det vi hade inte kommer bli igen..
Ha det bra alla!
Puss&Kram
aa
Tanke på tanke, känsla på känsla när ska det ta slut?
Jag känner mig som en tidsinställd bomb, jag vet aldrig när mitt humör bytar sida.
Jag vet att det kan vara svårt att förstå faktum är att jag förstår inte det själv..
Jag e så glad över hur mitt liv ser ut nu men ändå är där en viss oro för att något ska gå fel.
Man kan inte vara såhär glad o lycklig som jag e nu, allting tar slut nån gång! Eller?
Jag vill inte att detta ska försvinna jag är så rädd att jag ska vakna en morgon o allt är som det var för 6 månader sen..
Jag har drömmar som inte gör saken bättre heller..
Det är en ständig kamp för att inte behöva stå själv och hoppas på att någon kommer och räddar en.
Jag vet att allt som händer är av en anledning men ibland undrar man av vilken..
Jag ser hur jag står brevid mig själv och undrar hur jag orkar.
Ser hur jag gång på gång sväljer min stolthet och försöker blunda för vad verkligheten kan erbjuda..
Jag är verkligen fruktansvärt rädd att jag ska behöva stå själv o kämpa för att ta mig levande till nästa steg..
Jag är rädd att jag ska behöva handskas med besvikelser som jag redan har tampats med en gång och klarat av..
Jag vet att det inte är samma sak som det som har varit, men jag kan inte hjälpa att jag dras tillbaka till det som har varit..
Jag säger alltid att man kan inte leva i nuet om man fortfarande sitter kvar i dået..
Jag måste lära mig att inte vara rädd för det som gör mig glad, jag måste lära mig att njuta av stunden och ta det som det kommer..
Dessutom har du sagt till mig att allt kommer bli bra så jag tror på det eftersom jag litar på dig! :)
Nä nu får det vara färdigdeppat för idag tycker jag!
Ha det bra alla!
Puss&Kram
så är det,,
Då va studenten över och man är arbetslös.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen igår, det är ganska bra faktiskt men samtidigt är det rätt skönt att vara ledig lite nu efter skolan.. Men men man får väl ta sig i kragen snart o sätta igång sitt "vuxenliv"!
Jag har skrivit innan att så fort jag gått ut skolan så avslutar jag mitt gamla kapitel i livet och börjar om på nytt från ruta ett.
Men det var svårare än jag trodde det skulle bli.. Varje dag möts jag av frågor om hur det känns nu utan Miro, om jag inte saknar honom m.m.
Det är svårt att lämna honom bakom mig när jag ständigt blir påmind om honom..
Jag kommer aldrig ta tillbaka honom o jag saknar inte honom men det är klart att det finns vissa situationer som jag hade velat uppleva igen men jag skulle aldrig sätta mig själv i den sitsen igen. Jag kan få så mycket bättre o jag vet att det finns mitt framför ögonen på mig. Jag vet att det finns någon som kan få mig att skratta o släppa ångesten över hur allt ska gå i framtiden. Jag vet att någon kommer få mig att vakna med ett leende på läpparna varje morgon o viska tyst i mitt öra att han älskar mig. Jag skulle aldrig ge upp den chansen för att gå tillbaka till något som jag vet aldrig kommer hålla i längden.. Jag har faktiskt inte mått så här bra på väldigt länge. Jag slipper all oro för om jag duger o tankarna om att jag behöver förändras har försvunnet. Jag blir mer o mer säker för varje dag som går att jag gjorde rätt som lämnade honom!
Livet går vidare o det känns otroligt skönt att det inte har varit så jobbigt som jag trodde det skulle bli..
Men jag har ju också världens bästa vänner o familj som har hjälpt mig i rätt riktning o det ska ni ha ett jättetack för!
Jag finns här för er alltid!
Ha det så bra alla!
Puss & Kram
Shit så bra!
Jag hade så jävla roligt så det är helt sjukt! Jag skulle inte ändra på något överhuvudtaget om jag fick en chans till att ta studenten!
Jag vaknade klockan 8 o började dagen me en kopp kaffe hemma hos Sarah.
När kaffet var uppdruckit var det till att gå in i duschen o sen att göra sig i ordning.
Bara den grejen att göra sig i ordning o längta till nästa "steg" under dagen var skitroligt.
Vid 10 kom vissa klasskompisar o vi hade vår champangefrukost.
Lite över 11 var det stan som gällde alla i klassen skulle ha middag på Jensens böffhus och efter det var det en runda i stan som blev nästa steg! Fulla o glada sprang vi runt i stan o visslade i våra visselpipor skrek hoppade o sjöng precis som man ska göra! Det roliga var också att man fick en otrolig respons så fort man träffade på andra studenter.
Efter rundturen i stan stack vi tillbaka till skolan o blev fotade (hur bra nu det kan ha blivit) :P o sen satt vi allihopa från alla klasserna o drack o skrattade o bara njöt av tiden!
Kl 17.00 var det dags för aulan där rektorn inte hann säg mycket innan alla stack upp i klassrummen för att få en bra plats i fönsterna för att man skulle kunna se var familj o vänner stod någonstans. Hela skolgården var proppfull me folk o det var så häftigt att se alla som var där o gratulerade oss.
Kvart i 6 var det vår tur att springa ut på scenen o hoppa o skrika o bara precis älska stunden av att det var sista gången man var där.
När vi blev klara var det dags att hitta ut till familjen o när jag väl kom fram var dom lika glada som jag!
När jag hade fått massa nallar o blommer, gråtit en skvätt o kramat alla var det dags att åka en runda i cabben inne i stan! Det var verkigen jätteroligt det me. Lite kallt men fy fan va roligt det var! Jag, Sarah, Alexandra o mikaela bara skrek rätt ut i luften av glädje att nu var det verkligen över!
När vi var klara me vår ruda i stan var det till att åka tillbaka i skolan där jag blev hämtade i en utsmyckad EVO av Henke, Maria o Lonny. ( Jag tycker lite synd om dom eftersom jag tvunget skulle vissla i min visslepipa i bilen:p) När jag kom hem stod familj o vänner o väntade in mig. Efter lite mat blev det partaj för hela slanten! Jag måste säg all heder till Maria som gjorde allt för att komma ifatt min fylla! :)
Jag hade så förbannat roligt hela dagen o som sagt jag skulle ändra på något även om jag hade fått chnsen till det!
Tack all ni som gjorde min studentdag till en dag jag aldrig kommer att glömma!
Det betyder jättemycket att ni kom o ville fira mig!
Nu ska jag göra något vettigt tänkte jag!
Ha det bra!
Puss & Kram
Imorgon!!
Jag har väntat 4 år på imorgon.
Kommer ta lång tid innan jag sätter mig bakom en skolbänk igen kan jag lova!
Jag kommer verkligen ha skitroligt o det är så skönt! :D
Lite värre på fredag när min syster tar studenten, kommer vara lagom i stöt till att sitta o dricka då! haha
Men men det ordnar sig! :)
Tack ni som finns där i alla lägen, tack ni som får mig att gå ur sängen på morgonen o känna att det finns en mening med att stiga upp! O tack du som gång på gång lyckas lyfta upp mig fast jag tror att jag aldrig kommer överleva!
Jag står bakom er, jag fångar er om ni faller o jag ger er min axel att luta er mot när ni behöver för allt det ger ni mig!
Nu ska jag ta mig in till stan o träffa Sarah o fixa lite in för imorgon! :D
Ha det bra alla!
Puss & Kram
Då var det dags igen..
När ett problem försvinner kommer ett annat..
Jag trodde allt va bra nu men icke!
När man slår sig ner o känner att nu, nu är allt bra då kommer det en smäll man inte alls var beredd på!
Var ska vi bli av? Hur lång tid tar det innan vi ska få svar på när nästa ska flytta in?
Varför kan vi inte få lite lugn o ro? Va har vi gjort för att förtjäna detta?
Tusen frågor o inga svar. Som alltid annars..
Jag hoppas att det folk säger stämmer o att det löser sig snart!
Jag är 20 år o oroar mig halvt till döds över grejor som man inte ska behöva oroa sig över överhuvudtaget..
Men det börjar höra till vardagen att oroa sig nu så va ska man göra?
Det värsta är nog att när man blir van vid en sån sak känns det som att man blir helt känslomässigt avtrubbad..
Jag kunde inte ens gråta när jag fick höra det stora slaget igår.. Jag kunde inte ens trösta mamma o det känns verkligen jättehemskt! Man vill ju ändå kunna vara där o säg att det blir bra men jag fixar inte det.. Det har varit alldeles för mycket det sista året o det tar ut sin rätt nu..
Jag hoppades på ett bättre år än 2008 men än så länge har det mesta varit som det var då..
Men mitt hopp finns kvar fortfarande så jag kan fortfarande känna att det är bara för tillfället, det löser sig!
Fast allt har ju inte varit katastrof detta året! ;)
Nu ska jag ta mig ur soffan o börja "Små pilla" här hemma, som min mamma säger! :)
Ha det bra!
Puss & Kram
